Då ringer klockan.
Igår kväll bestämde vi oss för att det skulle bli en morgonpromenad. Varför känner man sig inte lika taggad när klockan väl ringer kvart i 5?
Trött! Vill sova!
Jag låg kvar i sängen några minuter och funderade:
Vad är det för fel på mig/oss? DETTA ÄR INTE NORMALT!!! Någon skruv lös måste det ju vara.
Vi börjar klä på oss... underställ... minusgrader... mössa... vantar....
Och ifrågasätter båda två vad fasen det är vi håller på med???
Men så kliver vi ut genom portdörren och känner den friska luften nå våra andetag och på en gång minns vi varför vi gör det.
Naturen, luften, friheten, karaktären. Känslan av att känna sig frisk, duktig och allt som går emot ordet lathet.
Vi behöver inte gå morgonpromenader! Inget tvingar oss! Men ändå gör vi det.
Det är en kick som jag förstår att man inte förstår förrän man upplever den själv.
Jag älskar det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar